Mitt dåliga samvete förföljer mig...

... och så har det gjort hela kvällen.

Ikväll jobbade jag som undersköterska och vi har en patient som är lite förvirrad. Jag om min kollega Linda skulle hjälpa patienten att vänta sig i sängen, när denne svär en hel massa åt oss. Då säger jag vänligt men bestämt att "Vet du att man svär faktiskt inte sådär, det är oförskämt." varpå patienten börjar darra på underläppen och nästan börjar gråta... Jag ångrar genast min "utskällning" och får världens råångset... min stackars patient kan faktiskt inte råför att h*n svär för det är en del av den förvirring h*n lider av... stackarn... jag kommer drömma mardrömmar om detta inatt...

Hur ska jag kunna säga ifrån på skarpen till folk, om jag ska får dåligt samvete och ångest efteråt!?

En annan sak som jag märkt gör mycket ont i mitt hjärta är när vuxna karlar gråter... kvinnor är nemas problemas... men när vuxna män gråter, då brister mitt hjärta... det är ju ett inte alltför vanligt fenomen med gråtande män, så det måste vara därför det berör mig så...

Jag tycker gamla gubbar är söta... obs! inte utseendemässigt, men till sättet!

Godnatt!!